Våra person- och inkomstuppgifter är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av, genom ett enkelt telefonsamtal till Skatteverket. Vår datortrafik avlyssnas, våra internetleverantörer tvingas spara våra mailkonversationer (en kostnad som i slutändan lär hamna på de räkningar vi själva får betala) ifall våra myndigheter skulle vilja ta del av dem i efterhand och polisen skall få utökade befogenheter att bryta sig in i våra bostäder för att i finaste DDR-anda kunna installera dolda mikrofoner.
Samtidigt får vi i allt högre utsträckning finna oss i att utan vare sig brottsmisstanke eller ersättning ta ledigt från jobbet för att infinna oss på polisstationen. Detta för att vi skall kunna pressas på så kallade "frivilliga" DNA-prover för att lösa de brott som Polisen själva inte lyckats lösa åt dem.
Parallellt med denna utveckling hemligstämplar våra politiker och myndigheter allt fler uppgifter kring den verksamhet de utför. De motiverar det med hänsyn till rikets säkerhet, men påfallande ofta handlar det förmodligen snarare om hur de skäms för sina smutsiga vapenaffärer eller vill stoppa granskningen av slöseriet med skattepengar.
Fredrik Reinfeldt är bekymrad över politikerföraktet. Själv tycker jag att politikerföraktet är ett sundhetstecken.
DN1,
DN2
