2015-04-08

Dagens alliansutspel är ett tecken på desperation

Allianspartierna har idag gjort en stor sak av att meddela att de framöver skall göra vad de redan tidigare låtit meddela att de skall göra, nämligen att resten av mandatperioden lägga fram separata budgetmotioner.

På många sätt är detta en bra sak. Så länge allianspartierna envisas med att gå till val som fyra olika partier istället för som ett, är det också naturligt att man i opposition faktiskt passar på att visa upp vad som särskiljer de olika partierna. I en tid då åsiktskorridorens kvava luft kvävt nästan all intressant samhällsdebatt, i en tid då det är väldigt trångt kring den vänsterposition som utgör den svenska politikens mittpunkt, är Sverige mer än på väldigt länge i behov av lite gammal hederlig idédebatt.

Problemet är bara att allianspartiernas status som politisk opposition i nuläget är en tämligen artificiell konstruktion. Skulle de bara gå med på att den extrema invandringspolitiken blev något mindre extrem skulle de också kunna bilda regering i morgon. Detta utan att Sveriges status som landet med EU- och EFTA-ländernas i särklass mest extrema invandringspolitik ens skulle vara hotad.

Det här är emellertid ett otänkbart scenario för högern i det land som kallar sig för "landet lagom", men som i själva verket är ett extremt undantag bland västvärldens länder. Sverige utmärker sig nämligen inte bara genom sin invandringspolitik och sina värderingar, utan också genom att ha lägst andel låglönejobb av samtliga EU-länder. Mycket tack vare just detta dras vi följaktligen också med i-ländernas största sysselsättningsgap mellan inrikes och utrikes födda.

Som bekant har denna insikt emellertid inte slagit rot bland allianspartierna. Tvärtom hävdar de att den destruktiva lekstuga som nu pågår är någonting logiskt och bra. De hade förmodligen räknat med att kritiken skulle tystna strax efter DÖ, men så har som bekant inte blivit fallet. Dagens utspel om separata budgetar (någonting man dessutom kryddar med ett vagt hot om att väcka misstroendevotum) är snarare ett tecken på hur desperationen breder ut sig bland allianspartiernas DÖ-förespråkare.

Allianspartierna gör förvisso allt för att utmåla sig som en kraftfull opposition, men retoriken blir bara löjlig när väljarna vet att detta budskap är falskt. Av denna anledning möts den falska oppositionsretoriken gång på gång av hån. Att allianspolitikerna är hjärtligt trötta på detta är uppenbart. Ett både aktuellt och direkt skrattretande exempel på detta är hur Annie Lööf idag blockerade en kristdemokratisk twittrare för en oskyldig tweets skull.

Man kan såklart tycka synd om alla riksdagsledamöter som gång får försvara vad deras partiledare förhandlade fram över deras huvuden, och som de själva inte fick kännedom om förrän DÖ var ett fullbordat faktum. Dessa politiker är emellertid folkvalda, det är deras jobb är att representera sina väljares intressen. Så länge de möjliggör för riksdagens vänsterminoritet att driva en politik som det svenska folket faktiskt inte har röstat för, underlåter de därför på ett ganska spektakulärt sätt att utföra sina arbetsuppgifter. Det finns ingen anledning att smeka dem medhårs i detta läge.

Vad dagens utspel visar är att missnöjet har fått marken att gunga under DÖ-förespråkarna. Dagens symboliska utspel skall därför inte förstås som en eftergift till väljarna, utan som ett tecken på att situationen i partierna börjar bli ohållbar. Det finns därför all anledning att fortsätta hålla trycket på dem uppe.

Läs även:
Motpol, HAX, Den sjätte mannen
DN1, DN2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Exp1